,

Jag har suttit och funderat ett tag , jag är ju hos pappa nu har bestämt för att ge han en sista chans och det verkar funka bra.
och när jag är här har jag så otroligt mycket tänketid efter som jag inte har så mycket och göra här i kåge men ska snart flytta till sjungande.

Men det jag kommit på är hur alla människor igentligen har en falsk sida som kan såra så otroligt mycket , idagens läge vet man inte vilka som är riktigta och inte. Men vissa människor i min närvaro vet man bara att dom är det ,
just nu känner jag en kännsla jag inte har kännt på så jävla länge efter som jag stänger av alla kännslorna iband men jag känner mig faktikst lite ledsen just nu , det känns bra på nått sett att ändå veta att jag inte är kännslokall iallafall.
Och just nu känns det som pappa har kommit tillbaka till mig har inte kännt så här sen jag va 4 år.

Jag kankse ska berätta lite för er hur det igentligen är och hur min barndom va men jag ska nog inte öppna mig allt för mycket.
Men det va ju så att pappa va otrogen och det blev ett jävla liv här hemma jag förstog inte så mycke skulle just fylla 5 det blev en massa hot otrevliga ord och jag fck bara höra nej mamma ljuger . Nej pappa ljuger jag visste inte vem jag skulle tro på, fick bara veta att kärlek är skit att det inte finns någon äkta kännsla . JO hat så jag har varit ganska hatisk sen jag var liten blivit utfryst av min familj utom min mamma efter som hon va den ända som brydde sig . Fick ofta höra men pappa vill inte ha dig och efter som han bara sa dumma saker när han väl hörde av sig trodde jag på det . min farfar är alkoholist samma sak med min mormor, Min farmor har jag inte träffat på länge heller , Min morfar är ett svin det ända han bryr sig om är sig själv och den han är gift med som är falskare än fan själv.
Så jag började sabba skolan , började röka tidig ålder , har provad röka på och dricka och det är inget jag är stoltöver och om jag fick bestämma skulle jag få allt ogjort , när jag va liten va jag rätt retad över att jag inte va lika smal som alla andra så i 5an höll jag på att få ätstörningar men mina vänner fick mig att inse att det här är jag och jag ska inte se ut på nått annat sätt . Jag skar mig rätt ofta , varje gång jag och mamma bråkade ibalnd stack jag , men en gång när jag gjorde det fick min mamma nån grej efter som hon har svagt hjärta så när jag kom hem låg hon bara på golvet jag kännde stor panik och oro jag tog henne i handen och började givetvis gråta sen släppte hon bara min hand och jag såg hennes falla till golvet . Jag trodde att jag skulle bli helt ensam . Men ambulansen kom och det gick bra . Sen blev det extra jobbigt när mammas farfar dog jag brydde mig om han så mycket. Och jag visade ofta mitt hat genom att slåss och bråka jag drogs till fel umgänge .
Men jag har försökt dra mig ut nu för jag har förändrats totalt helt ny människa fast ibland kan jag få flachbak men det kan nog dom flesta få..

det va lite grann mig nått mer vill jag inte berätta.
Och det jag hatar mest nu är hat som jag levde för förr , falska människor och folk som snackar skit bakom ryggen på folk är det värsta jag vet !

ayah puss

och jag vill bara säga , jag har inte glömt dig och jag kommer aldrig och göra du kommer alltid vara stol del av mig och det jag sa till dig det menade jag .